Kanske ändå….

Alltså, liiite segt är det. Nästan åtta månader sedan jag skickade in mitt manus till fyra förlag, endast två har svarat. Inte så att jag ligger sömnlös över detta, eller brister ut i gråt varje gång jag kollar e-posten.

Men jag undrar ju lite. Är manuset så dåligt att blotta tanken på att svara den erbarmliga skribenten är är alltför motbjudande? Med tanke på att jag har fått en personligt skriven, uppmuntrande refusering så kanske det inte är helt troligt.

Läser de och grunnar fortfarande?

Eller har det kommit bort i manushögarna?

Igår fick jag en trevlig och uppmuntrande kommentar från Elin, som berättade att ett förlag hört av sig till henne efter ett år, och då meddelat att de ville publicera en av hennes berättelser.

Så…jag kanske ändå har en chans!