Att man kan bli så glad av en refusering…

Så vart det dags…refusering nummer två ploppade upp i mejlboxen för någon dag sedan (för nytillkomna läsare: detta gäller mitt senaste romanmanus).

Jo, ja visst. En del av mig suckar och tänker…shit.

Men, förstår ni. Det finns refuseringar, och det finns refuseringar.
Allra vanligast för ännu icke publicerade författare är ett standardsvar i stil med tack så mycket för ditt manus, tyvärr har vi bestämt oss för att tacka nej, och vi kan endast i undantagsfall ge detaljerade kommentarer till de manus som kommer in till oss…

Men. Det svaret jag fick idag var lite annorlunda.

Om vi backar bandet lite, så är det som såhär, att jag har skrivit två romaner. För två år sedan skickade jag roman nummer ett till ett antal förlag. Jag inväntar fortfarande svar från samtliga….dock var alla jag fått svar från hitintills refuseringar.
Ett av förlagen (som tydligtvis läs manuset i sin helhet) uppmuntrade mig dock att fortsätta skriva, och lät mig även veta att jag var välkommen att skicka in nya manus till dem.

Weeeheee!!!, tänkte jag. Det är alltså inte bara fråga om grandios hyper-hybris. Det finns faktiskt andra som tycker att jag kan skriva.
Sålunda plitar jag ihop roman nummer två, och skickar det bl.a. till ovan nämnda, positivt inställda förlag.

Efter två månader får jag svar från dem.
Vi kommer mycket väl ihåg dig och det manus du skickade oss för ett år sedan. Därför beslutade vi oss för att skicka ditt nya manus till en lektör, som ger följande utlåtande…
Tja, och sen kommer utlåtandet från lektören. Det är både ris och ros. När det gäller riset anser lektyren att mina dialoger tenderar att bli för pratiga ibland, och ger mig dessutom tipset att fördjupa mig i dramaturgi, vilket skulle kunna hjälpa mig att ”vässa till” mina berättelser lite (så att de inte spretar åt allt för många håll).
En småputtrande, charmig roman, skriver lektören vidare. Samt Om författaren väljer att utveckla sig tror jag att det finns en talang här.

Jag blir så glad. Lilla okända jag har nått så  långt med mina romanmanus att det faktiskt resulterat i en personlig kontakt med en förlagsredaktör, och därtill en seriös manusgenomläsning av en lektor.

Jajaja, en refusering förvisso. Men, hördu Jante, du kan dra något gammalt över dig.
För jag vet. Jag kan.
Och en dag. På ett eller annat sätt. Det blir en roman, en utgiven sådan!
Eller flera.
🙂 🙂

17 tankar på “Att man kan bli så glad av en refusering…

      • Otroligt roligt och uppmuntrande. Ett STORT kliv framåt. Tänker du fila på denna roman nu och skicka in den igen eller börja från början med en helt ny?

        Kram!

      • Tack, tack, kära Skatan 🙂
        Jag tror jag ska fila på den här lite till, och sedan skicka in den till andra förlag innan (om) jag börjar på någon ny.

  1. Heja Heja… De har i alla fall läst dina BÅDA manus och tom bemödat sig om att skicka det senare vidare till en lektor som återkommer med profsig konstruktiv (KLAR) kritik ur förlagets synvinkel (och önskemål?) De är inte ointresserade! Sug på karamellen och ge dig själv en klapp på axeln. Kanske även du får ett glas vin???

    • Tack, Anne 🙂 🙂
      Manuset ligger nu ute hos två ytterligare förlag. Om de också refuserar så ska jag försöka putsa till det innan jag skickar in det till de andra förlag jag har på min lista 😉

  2. Visst är det härligt att få refuseringar med lite positiv uppmuntran! Har själv varit där. Jag skickade in en samling sagor till förlag för ca tre år sedan. Och blev refuserad av alla utom ett förlag som hörde av sig efter ett år och ville publicera en av mina berättelser i en barnboksantologi för debuterande författare. Det resulterade i boken ”När Alice blev arg”, utgiven på Lindskog förlag. Plötsligt händer det! Bara att jobba på!!

    • Men å vad roligt och uppmuntrande att höra, Elin!
      Jag har fått två refuseringar nu, och de två andra förlagen jag skickade manuset till har inte hört av sig än…det har gått åtta månader sedan de fick det, så det är skönt att höra att jag kanske inte behöver ge upp hoppet än, ifråga om att de hör av sig menar jag.
      Har du nya berättelser/böcker på lut?

      • Ja, ibland tar de sån tid på sig att läsa…
        För tillfället går jag en författarlinje på Sörängens folkhögskola, och har några frön till idéer, men än så länge är det ingen bok på väg, annat än den vi gör gemensamt i klassen. En kollektivroman så att säga, som kommer ut i maj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s