2 down, 2 to go

Ganska exakt två månader efter att jag skickat in manuset till fyra nya förlag kom nästa refusering (första refuseringen damp ner för någon vecka sedan). Ja, inte är det kul, inte. Men jag väljer att se det positivt. Förlaget i fråga skriver att de läst manuset.  Ja, det är faktiskt ingen självklarhet att förlag verkligen gör det! De kanske läser igenom ens följebrev och inser att ”nä, det här är inget för oss”. Eller läser några sidor ur manuset och inser sammalunda. Då kan man få svar ganska snabbt. Typ inom några veckor.

Men att det tagit två månader för det här förlaget att svara tyder på att det faktiskt är som de skriver: de har läst igenom det. Och det tar jag som en komplimang.

Jahaja. Nu är det två förlag kvar som ska höra av sig. Sen är det bara ”på det igen” och skicka in till fler. Det skulle jag i och för sig kunna göra redan nu. Men jag har faktiskt skickat till alla lämpliga förlag som tar emot manus per e-post. Och att skicka en tung bibba papper från Shanghai känns inte så lockande. Dels skulle det bli rejält dyrt, dels är det ännu osäkrare om det kommer fram än om man skickar brev inom Sverige.

När det gäller manuset jag skriver på nu uppnådde jag en milstolpe idag. 80 000 ord! Det är cirka 195 boksidor, minsann…

Just nu sitter jag och pillar med diverse personbeskrivningar. Har insett att vissa av dem måste bli lite fullödigare. Annars blir de som streckgubbar, om ni förstår vad jag menar. Vare sig intressanta eller trovärdiga.

Och sen är det en annan sak. De där pelargonerna i den avlidna Agnes hus – hur kan de blomma så frodigt trots att ingen vattnar dem?

Sug på den karamellen, hörni 😉